Jämtland - 30 juli 1996
Allt är tyst och fridfullt, jag ligger och slumrar som bäst i
det lilla fjälltältet. Plötsligt störs lugnet av något som definitivt
inte borde finnas där - människoröster. De skriker hurtigt: Dags
att stiga upp! Vi gick ju just och lade oss, det här måste vara
en dröm tänker jag. Motvilligt tittar jag på klockan och inser
att hon faktiskt är 06.15. Fort upp ur sovsäcken och i kläderna
innan kylan hinner göra sig påmind.
När jag kommer ut ur tältet har min patrull redan kokt frukostgröten,
tack . Solen har redan stigit över bergen och dimman börjar lätta.
Det verkar bli en fin dag till skillnad från igår då regnet föll,
termometern visade 1 grad blott och det blåste 20 sekundmeter.
Vi packar ihop vårt tält, tar en sista koll på kartan och sen
bär det av ut i Ingemansland igen.
Vädret skiftar hela tiden från ösregn till hetta, så klädvalet
är inte lätt. Möjligen för mig som lyckades ramla i en fors igår,
när vi vadade, och får vara glad om jag har något torrt... Den
lilla skaran fortsätter sin vandring genom det storslagna landskapet.
- Titta är det inte en renhjord där borta? Alla sliter fram sina
kameror i hopp om att få en fin bild att visa mormor när man kommer
hem igen.
När solen står som högst på himlen stannar vi vid en porlande
fjällbäck, tar av kängorna för att lufta de ömma fötterna, fäktas
lite med myggorna och tar fram stormköken. Vi diskuterar en stund
om ha kyckling, nypon, frukt eller tomatsoppa idag. När maten
är klar sätter vi oss ner och myser, pratar och äter. Vi skojar
och skrattar och märker knappt att tiden går och de flesta andra
patruller har gått om oss. Jaja, bara man har roligt så, det är
ju inget maratonlopp på fjället som ledarna brukar säga...
På eftermiddagen fortsätter vi vår vandring, stämningen är på
topp och man glömmer nästan bort sina värkande fötter och rygg.
Vägen blir brantare och brantare och mjölksyran börjar göra sig
påmind i benen, men vi kämpar tappert vidare. Väl uppe på krönet
pustar vi ut och tar en välförtjänt vatten och chokladpaus. En
stund senare slår vi läger vid en liten tjärn.
Vi lagar middag, reser tält och sen finns ingen återvändo längre
- Det dagliga doppet! Jag hörde någon som sa att vattentemperaturen
bara var 2 grader, men det försöker jag att inte tänka på när
jag vadar ut med tvålen i ett krampaktigt grepp i ena handen.
Efteråt känns allt bra. Lägerelden brinner, gitarrerna är framtagna
och gemenskapen när vi sitter där och tittar ut över vidderna
går inte att ta miste på. Ännu en dag i jägarnas spår börjar gå
mot sitt slut.
Blå Hajk Jägarna är mycket mer än en vanlig vandring, det är något
mystiskt runt omkring den. Något som inte går att skriva eller
berätta om - det måste upplevas! Du senior, gå Blå Hajk du med
så länge du har chansen! Bli jägare du också. (Men om du har allergi
mot myggor, fobi mot kyla i juli eller hatar knäcke-bröd bör du
nog avstå.) Jag vill även tacka Emmaboda Scoutkår och distriktet
för era bidrag som möjliggjorde detta sanna äventyr, livet utanför
burarna.
Blå Hajk 1997 vänder sig till seniorscouter födda 1979-1981. En
variant finns också för ledare. Blå Hajk finns i 3 varianter:
Jägarna i Jämtland, Forsfararna i Värmland och Friskyttarna i
Småland.
Läs mer i scoutäventyr som kommer med tidningen Scout i januari.
Tina Arvidsson, Emmaboda
