Scoutbesök på Sommaröland
eller "Hjälp, var dom såå mååånga!"
Hur det började
Alltihop började med en liten oansenlig papperlapp med ett nedskrivet
telefonnummer, hösten 1996. Jag, Steen, fick lappen i handen på
ett av våra styrelsemöten i Scoutkåren Brofästet, vilket skulle
innebära att en liten snöboll skulle utveckla sig till en lavin.
På lappen fanns ett telefonnummer till en dam som hette Lene,
som undrade om det fanns några scouter, helst på Öland, som ville
ta emot ett gäng likasinnade från Frankrike. I ett anfall, låt
oss kalla det "lätt eufori", sa vi (alltså JAG), JA! Detta JA
skulle det visa sig, resulterade i många och långa telefonsamtal
utomlands samt ett antal sömnlösa nätter. Hustrun påpekade också
vänligt, men mycket bestämt ibland, att "har du inget annat att
prata om, så håll tyst"....!
Det första samtalet med Frankrike blev en orgie i missförstånd.
Snubben jag "pratade" med, uppfattade jag aldrig namnet på. Om
jag pratar dålig engelska, så var det inget mot vad han gjorde...
Men i alla fall framkom det att de ville komma till Öland till
sommaren. Sexton per soner skulle de visst vara och egen buss
skulle de ha med sig och de ville leva lägerliv i 3 veckor också,
tror jag han sa, eller? Nåväl, dessa önskemål skulle vi väl kunna
tillfredsställa, trodde jag!
|
Efter någon vecka kommer nästa samtal från Frankrike. Nu hade
de raggat upp en fransos som kunde göra sig förstådd, på engelska.
Hans namn var Laurent. Tillsammans redde vi ut en del missförstånd.
För det första skulle de vara 46 personer, för det andra hade
inte tillgång till sin buss
|
|
