Totempålen 1998:3
 

Reg-AU - Hajk

eller Kalmar Dämme - så in i vassen

Hurtigt som alltid, hoppade de ner i kanoterna för ännu ett äventyr ute på det stora vida havet. De åtta seniorscouterna gav sig ut utan att ha en aning om vad som väntade bakom nästa udde. Det kom att visa sig vara middagen.

Utpumpade efter den långa (?) färden började de leta efter födan. Hälften av födan låg i kanoterna och hälften i svalen hos en av de tappra. Lyckligtvis klarade de sig utan detta näringstillskott och kunde ett par timmar senare fortsätta sin resa. Men ca 10 minuter senare grep hungern återigen tag i dem. Denna nödsituation löstes genom en flytande kopp kaffe och lite kex.

Havet glittrade och vinden drev dem närmare deras öde. En skymt av framtidens energitillverkning och målet var avgjort, men hur kommer man dit? Efter flera undersökningar av vass och diverse besök på såväl hästhagar som andra båtar, hittade de ett vattendrag som ledde inåt landet. Svetten rann när de kämpade genom den "gegga" som mötte dem. Ett styrkeprov att bära kanoter, satte både fysisk och psykisk press på de deltagande. Men i sann scoutanda mötte de svårigheterna med ett gott humör.

Innan skymningen kom hittade de en plats där de kunde tillbringa natten. Förvånade fågelskådare beundrade deras idérikedom gällande användningen av vindskydd i utsiktstorn. Kvällen kom och hungern lika så. Hjältemodigt gav sig ett par iväg för att inhandla bristvaror och förblev borta i ett par timmar, medan andra förberedde måltiden genom grillning och vispning av grädde med en gaffel. Tyvärr låg även våffeljärnet i svalen...

Trötta, efter en lång och hård dag slumrade de in i sina sovsäckar. Snabbare än väntat infann sig morgonen och lägret bröts. Inte lång tid därefter befann de sig på den ursprungliga samlingsplatsen. Äventyret var slut... för den här gången!

/Karin Reg AU

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.î
/Karin Boye<