19th World Jamboree Mondial
Vart fjärde år anordnas det ett World scout Jamboree någonstans
i världen. I december 98 var det Chiles tur att ta emot 34 000
scouter från alla världens länder. Cirka 275 scouter utgjorde
den svenska kontingenten och de kom från alla delar av landet
- till och med från lilla Påryd!
Den 16 december gav vi oss iväg. Framför oss hade vi en rundtur
i Sydamerika med huvudmål att till sist ägna 10 dagar på lägret
i Chile. Utan några större missöden lyckades vi komma fram till
Peru. Naturen var mäktig och människornas situation en helt annan
än vad vi är vana vid. I stort sett den hela svenska kontingenten
(d v s förutom de som lyckades komma på fel plan och fick bo på
lyxhotell i Lima...) var samlad i Cuzco. Där ägnade vi oss åt
lite turism, bl a besökte vi den forna inkastaden MachuPicchu.
Efter knappt en vecka fortsatte färden mot Bolivia. Julen närmade
sig och den skulle firas i scoutfamiljer. Jag hade tur med min
home hospitality-familj. Det är nämligen inte alls ovanligt att
människor i Syd-amerika inte kan ett ord engelska, något vi ofta
fick erfara. Men som sagt, jag hade tur!
Julafton gick smärtfritt förbi, troligen tack vare flera fina
insatser för att skapa svensk julstämning (ett tack till Håkan
som läste Karl-Bertil Jonssons julafton och våra underbara IST:are
som illustrerade Jultomtens verkstad). Men man får ju ta seden
dit man kommer och den bolivianska julen var på många sätt annorlunda!
Julafton ägnade jag åt shopping...
Annandagen var vår avresedag och då fick vi säga adjö till våra
familjer för att dra vidare. Nu var det dags för läger! Alla har
ni någon gång varit på scoutläger och förstår när jag talar om
lägerkänsla, för nu snackar vi lägerkänsla till max. Redan när
vår buss kommer in på lägerområdet möttes vi av glada Hola!-rop
och människor med alla möjliga färger på skjortan gjorde scouthälsning
till oss. Alla var där av samma anledning - vi ville träffa människor,
möta kulturer och ha himla roligt. Och det blev det!
Värmen var olidlig på dagarna och det tog emot att ge sig ut
på aktiviteter, men efter ett par slöa dagar hade vi tröttnat
på det också. Allt var organiserat på det speciella sydamerikanska
sättet, vilket har mottot: Mañana! (Imorgon!) Detta gjorde att
hela lägerplatsen och alla aktiviteter inte var som vi är vana
vid. Till en början väldigt frustrerande, men i och med att tanken
med ett världsläger är att träffa nya människor så vänjer man
sig vid väntan och ser möjligheterna istället. I alla fall var
vi var på hajk, vi var på en dag av service då vi hjälpte en by
med ett samhällsprojekt, vi åkte på utflykter, höll på med hantverk
och mycket, mycket mera. Dessutom står många olika ceremonier
på schemat både på den egna subcampen, men också med den svenska
kontingenten och för alla scouter på lägret.
Det är svårt att få grepp om hur stort lägret var, men det hände
lite då och då i början av lägret att jag och min kompis gick
fel. När vi virrat i mer än en timme inser man att det faktiskt
är rätt maffigt!
Efter att ha sett halva världens alla flygplatser och efter att
ha smakat all äcklig flygplansmat som finns kom jag hem till kalla
Sverige igen. Då med en massor av minnen och nya vänner.
|
Till nästa jamboree i Thailand kan man hoppas att fler än jag
lämnar distriktet. För att åka på ett jamboree är ett äventyr
man sent kommer att glömma!
Karin Ericsson, Påryds scoutkår
|
|
